Flickan i spegeln, spegelbilden, hans spegelbild? Eller var han speglingen av henne?
Han visste inte vad som var vad. Det var inte han men på ett sätt var det han ändå.
Men en sak var säker, vem flickan än var så var hon där mitt framför honom.
Han stod framför en stor blank spegel med guldiga drakar på ramen. Han var som förstenad av skräck. En kall kåre ilade i ryggraden när han såg flickan blinka åt honom. När hon såg hans skrämda uttryck så hånlog hon och började skratta på sådant hemskt sätt, som skulle få småbarn att börja gråta.
Lyde vaknade skrikandes. Detta var den fjärde gången den här veckan som han hade haft den drömmen. Drömmen om den stora spegeln med dem guldiga drakarna. Han kollade vilt omkring sig efter spegeln, men märkte att han låg i sin säng på sitt rum. Han suckade djupt.
”Ah, det var bara en dröm”, mumlade Lyde.
Han kollade på den vita klockan på väggen. Den var bara tre på morgonen. Han gäspade och somnade om igen.
fortsättning imorgon...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar