Lyde och jakten efter dimensionernas nyckel del.3

Lyde öppnade sakta ögonen och såg att han nu stod på en stor äng. Det var varmt och solen sken. Det växte blommor och andra saker som man inte kunde föreställa sig. Vackrare plats hade han aldrig sätt.
”Ah, vart är jag? Var är all snö? Det är ju vinter”, tänkte Lyde.
En kraftig vind blåste plötsligt över ängen och svepte med pollen och blad från blommorna. Blombladen såg ut som de dansade i luften.
Det var magiskt vackert.
Det var magiskt sövande. För nu hade Lyde lagt sig ner i gräset och somnat.
När han vaknade igen så var det mörkt. Han kände plötsligt en svidande smärta i handlederna. Han skulle kolla varför det gjorde ont. När han märkte att hans händer var fastbundna med rep. Han försökte komma loss. När han hörde ljudet av en sprakande brasa och två män prata.
Lyde satt blixtstilla och lyssnade noga.
”Hey Vord är du säkert på att det är rätt pojke?”, sade den yngre mannen.
”Såklart din dumbom!”, röt den äldre som hette Vord och slog till den andre.
”Vi hittade honom på Neru ängen precis som drottning Edyl sa att vi skulle göra. Han ser precis ut som drottningen. Rött hår och blåa ögon. Enda skillnaden är att han är yngre och är en pojke. Man hittar inte många pojkar som har rött hår här i Telear. Speciellt inte en som ligger på Neru ängen”, sade han.
”Ja, du har antagligen rätt”, sade den yngre mannen. ”Men jag är ingen dumbom och du behövde inte slå mig så hårt”, mumlade han för sig själv.
”Såklart jag har rätt. Jag har alltid rätt. Det är därför jag är General och du Drinn är bara korpral”, skrattade Vord fram. ”Men jag förstår inte hur den pojkvaskern kan vara han. Att han är nyckeln kan inte vara möjligt. Förstår inte vad drottningen tänker. Må gudarna va med oss”, suckade Vord.
”Du Vord är det sant att drottningen är…..”
Mer hann inte Lyde höra. För han hade störts av ett ljud som kom från busken bakom honom.


fortsättning imorgon...